La familia <3
Denna veckan har jag inte haft mycket till energi när det kommer till jobbet, känns som jag bara har gjort mitt och sen inget mer.
Energin har legat på noll, medans skratten har legat på hundra. Dessa dagar har jag skrattat så jag har grina.
Som vi snackar ofta på jobbet, så känns det inte riktigt som ett jobb. Man gör det man ska, men man har så himla kul när man är där.
Vi umgås rätt tät och man blir faktiskt som en lite familj, med bröder och systrar. Vi umgås när vi har dåliga dagar, vi umgås när vi har bra dagar. Vi har tom börja märkt på varandra när den ene inte mår bra och man har lärt sig vart gränser går för olika personer.
Jag har mina guldklimpar på jobbet som gör det lätt att gå dit, ni vet väl vilka ni är; jag har min puma, pingu, the girls, siiiiren, gammelfarbror, leffe, svammelmaj och alla andra tappade själar ;)
Skulle inte dessa finnas skulle jag inte klara av själva jobbet.
vi snackade även igår om att umgås utanför jobbet, klart man umgås med vissa utanför jobbet, men det är inte så att man har ångest för att man inte är social när man är ledig. Säger som jag sa igår, man är så jävla social på jobbet så man orkar knappt umgås med sig själv. Inte se en människa, knappt så man vill se sig själv i spegeln ;)
På helgerna umgås jag med min pojkvän och familjen, alltså det kanske låter så jävla toffligt men har man en pojkvän som är bort rest på veckorna är det skönt att bara lägga all tid till han när han väl är hemma.
Är det bara jag eller får man nog av och vara för social ibland, stänga in sig och bara vara JAG?!
Energin har legat på noll, medans skratten har legat på hundra. Dessa dagar har jag skrattat så jag har grina.
Som vi snackar ofta på jobbet, så känns det inte riktigt som ett jobb. Man gör det man ska, men man har så himla kul när man är där.
Vi umgås rätt tät och man blir faktiskt som en lite familj, med bröder och systrar. Vi umgås när vi har dåliga dagar, vi umgås när vi har bra dagar. Vi har tom börja märkt på varandra när den ene inte mår bra och man har lärt sig vart gränser går för olika personer.
Jag har mina guldklimpar på jobbet som gör det lätt att gå dit, ni vet väl vilka ni är; jag har min puma, pingu, the girls, siiiiren, gammelfarbror, leffe, svammelmaj och alla andra tappade själar ;)
Skulle inte dessa finnas skulle jag inte klara av själva jobbet.
vi snackade även igår om att umgås utanför jobbet, klart man umgås med vissa utanför jobbet, men det är inte så att man har ångest för att man inte är social när man är ledig. Säger som jag sa igår, man är så jävla social på jobbet så man orkar knappt umgås med sig själv. Inte se en människa, knappt så man vill se sig själv i spegeln ;)
På helgerna umgås jag med min pojkvän och familjen, alltså det kanske låter så jävla toffligt men har man en pojkvän som är bort rest på veckorna är det skönt att bara lägga all tid till han när han väl är hemma.
Är det bara jag eller får man nog av och vara för social ibland, stänga in sig och bara vara JAG?!
Kommentarer
Trackback
