CarolineSkogh

Jag tar mina blogg pauser ibland, när jag känner att inte tiden eller orken finns där.. men nu känner jag för o skriva ett litet inlägg :)

 

Igår var det årsdagen av syrran, 9 år sen hon dog och det kändes i hjärtat o själen igår, jag är väl kanske inte den som sitter och gråter öppet eller pratar känslor, jag är itne sån, eller jag pratar gärna med min mamma om det.

 

Såg bild på Linda och Isabelle när hon är liten och Linda håller om henne, då grät jag faktiskt, det blir så påtagligt då och man minns verkligen vad som har hänt, på något sätt blockerar man sina känslor för att orka med. När man hör om personer som dör, man orkar inte längre efter alla dödsfall i släkten. man bygger upp en mur runt omkring sig som gör att man överlever vardagen.

 

på något sätt blir det lättare för varje år, men tror det har med att jag inte riktigt orkar eller vill gräva djupt in i sorgen som finns där inne i en ask, jag känner att jag har bearbetat det jag måste och sen gått vidare. Men när bilder kommer upp, då slår det tillbaka på en.

 

 

Trots allt som har hänt, står jag här idag, stark, kär och mår bra.

Trodde jag aldrig skulle få dessa tre i en och samma mening, men jag har kommit dit idag. ÄNTLIGEN!

 

Min syster sa att en vacker dag kommer du hitta en kille som värderar det du har och behandlar dig som den tuffa bruden i lyxförpackning som du är..Jag har hittat honom nu, han är Bäst! <3
När hon skrev detta visste hon inte att hon skulle dö två år senare, nu har det gått 9 år sen hon lämnade oss.

 

Jag minns sista dagen vi umgicks, det var hela familjen vi var hos mormor och käkade mat och vi hade en sån där riktigt bra dag, Isabelle stolla sig som alltid, kommer tom ihåg att hon höll på och bet i sin stortå och alla skrattade åt henne och hon bara fortsätte, vi var lyckliga den dagen!

 

Dagen efter min syster dog, dog även våran grannes son, inte heller gammal, han blev överkörd på jobbet. Helt sjukt. Jag gillade honom och jag gillar hela hans familj, idag är det års dagen för honom och mina tankar går till den familjen.

Efter allt som har hänt pallar man inte med när folk klagar om minsta lilla, hunden sket inne, katten rev ner gardinerna, mjölken är slut, bensinen är dyr... allt klagande blundar man bara för.

 

Med styrka i själen önskar jag alla en bra dag!