CarolineSkogh

Ja, så känner jag faktiskt.
ibland känner man bara hur allt faller på plats, alla grejer, alla ställen, alla vänner, bekanta, hur allt bara lägger sig där det ska.
Man vet vilka man kan lita på, man vet vilka som är sin äkta vara, man vet vilka som har mognat och vilka man har växt ifrån, endel vet man inte riktigt vart man har, men man vet hur framtiden kommer staka sig, men ändå vet man inte hur framtiden kommer te sig.

Tror dom flesta önskar; att allt kunde vara som förr, men hur skulle det se ut? vi skulle inte finna några nya vänner, vi skulle inte bli av med personer som tar våran energi och vi skulle föralltid gå och ha den där negativa människan runt halsen.

Men självklart önskar jag att allt kunde vara som förr, där både min syster, min mormor och min moster fanns i liv. Men samtidigt tror jag inte att jag hade träffat min pojkvän om inte allt detta hade hänt.
Ur något ont kommer alltid något gott.
Varför jag säger så här, är för att min pojkvän är så himla psykiskt stark, tror inte det finns någon som slår honom på fingrarna med det.
Nu kan jag nästan mäta mig med honom, inte riktigt men nästan. Man blir oerhört stark i psyket när hemska saker händer. Att mista familjemedlemmar, är något som gör ont och något som man vill komma över och acceptera.
Man accepterar det på något sätt, men vissa dagar vill man bara spy på allt.

Själv är jag den som har lagt undan allt ont och "gömt" det under en filt, jag ville liksom inte se det. tills en person fick mig att öppna ögonen och inse att jag är tvungen och ta tag i det, för att riktigt kunna njuta av livet.
Nu när jag fått den hjälpen, jag njuter av livet!
Inget/ingen ska få trycka ner mig, inget biter på mig.
Jag lägger inte energi på personer som inte lägger energi på mig.
Är någon elak mot mig, blundar jag inte och går därifrån, jag konfronterar. Om det inte har med jobb att göra, då får man ibland bita sig i läppen.

jag lever inte livet genom någon annan, utan jag lever mitt liv, man ser så många som lever sitt liv genom en kompis, partner, föräldrar, BARA för att göra dom nöjda. Det är ett tecken på svaghet och osäkerhet. Man måste våga ha sin egen åsikt och man måste våga gå sin egen väg. Gillar ens partner stargate, som min partner gör, jag hatar stargate har aldrig förstått mig på skiten, men han får kolla på det. Finns miljoner saker jag kan göra istället den tiden han vill se på det.

Alla har vi olika intressen, olika mål, olika värderingar, olika åsikter.
Ens föräldrar har inte samma åsikt som en själv ibland, men inte slutar man älska dom för det?
ens partner har man ibland inte samma intresse som, men på något plan har man ju funnit kärleken?
ens vänner har man inte alltid samma åsikt som, men man fortsätter ju umgås för det?

Klart att vi alla har våra gränser, där vi kanske blir irriterade och känner nej; Vi är inte menade för varandra.
Vi har olika mål här i livet, vi har olika delmål osv osv. Vi måste lära oss varandras olikheter och att vi har olika mål i livet. mitt liv är att skapa ett liv ihop med min pojkvän, men samtidigt ha mitt egna liv.

jag skulle ju tex få damp om han och jag gjorde allt ihop. skulle han följa med mig på gymet varje gång jag var där, då skulle det ju inte hålla, eller att jag följde med varje gång han skulle va med sina polare. Det funkar ju inte, inte för oss. Vi är två stycken som måste ha egentid.

Egentid är väldigt viktigt, tror endel inte fattar hur viktigt det är. Bara kolla på tonåringar som precis har fått en pojkvän/flickvän, dom är med varandra hela tiden, helst även när dom sitter och skiter.
Kanske anledningen att det tar slut.

Endel behöver inte egentid, men tror att folk skulle fatta vad mycket bättre dom mår av att sakna varandra lite då och då och på så sätt kan man uppskatta varandra mycket mer.

Livet är inte en dans på rosor. Nej dansen kan ha svåra steg och även rosen har sina taggar.

Det flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade yttligare ett på banken.

ser ni hjärtat? :)