me ME jag..
Jaa, va ska jag säga, har så mycket i min skalle som behöver ut..
som jag förklara för channett känns som jag ligger i en gummibåt och guppar, allt går där uppe jag ser dom göra så mycket oc jag bara ligger där..guppandes och vågar inte ställa mig, vad ska hända? jo jag trillar i och blir blöta.. varför inte bara ta steget i det och kända och göra något ingen annan vågar göra?!
whats wrong with me, i am going crazy.. the voice in my head drive me crazy....
jag måste få ut något av mitt liv, mitt förfluta kommer alltid leva kvar och jag försöker leva med det..men de är inte så lätt det är folk so inte lever i dag som stod mig nära, dom som inte vart med om de förstår inte de svåra i det, tyvärr..
men jag har bestämt mig att jag ska börja skriva igen som jag gjorde när min moster och min syster dog, skrev massor, är lite i samma skede nu så måste verkligen skriva ut mina känslor...
"so many things to think about, but nothing to worry about" så sant hörde de på extreme homemakeover, var någon död far som sa det mycket när han va cancer sjuk. tyvärr överlevde han inte.. men han hade en stor familj som va full med kärlek. ty hade gjort ett "familjerum!" åt dom och sätt upp ett kort på hela familjen då pappan va i liv, och när ena tjejen (20 år) fick syn på kortet. såg jag saknaden och jag kände igen mig ivarje ansikts utryck hon gjorde!! va skrämmande att jag satt och stor tjöt!
helt sjuuukt!!
Det är okay att gråta, det är många som tror de går över om man bara sväljer och sväljer det hela tiden, men sanningen är den att det blir bara värre och värre och värre....*egen erfarenhet*
har snackat med en kille och vi snackade om de han har mist sin pappa och vi båda snackade om att när man bryter ihop det kan hända var som helst, man ligger i sängen och ska sova, på jobbet eller tom i ica kön, såå fortf kan de slå emot. man är inte beredd och tårarna bara sprutar, själv hände de mig på bussen en gång, tacka vet jag solbrillor....
jag har alltid tänk på alla andra i första hand, men jag kan inte hjälpa någon om jag inte hjälper mig själv först.. även jag msåte få va ego, och de är en kamp som jag måste ta och acceptera.. jag ska inte alltid behöva tänka på andra utan unna mig själv den lyckan jag är värd.. varför ska de va så svårt??
varför?? varför kan jag liksom inte känna hel hjärtat att detta är jag värd?! jag är juh värd de bästa, allt händer av en mening men nu får de faan va nog..
ut och lev livet caroline, lev de livet du vill leva..det är du värd!!
dom orden är så svåra att säga...
god natt
som jag förklara för channett känns som jag ligger i en gummibåt och guppar, allt går där uppe jag ser dom göra så mycket oc jag bara ligger där..guppandes och vågar inte ställa mig, vad ska hända? jo jag trillar i och blir blöta.. varför inte bara ta steget i det och kända och göra något ingen annan vågar göra?!
whats wrong with me, i am going crazy.. the voice in my head drive me crazy....
jag måste få ut något av mitt liv, mitt förfluta kommer alltid leva kvar och jag försöker leva med det..men de är inte så lätt det är folk so inte lever i dag som stod mig nära, dom som inte vart med om de förstår inte de svåra i det, tyvärr..
men jag har bestämt mig att jag ska börja skriva igen som jag gjorde när min moster och min syster dog, skrev massor, är lite i samma skede nu så måste verkligen skriva ut mina känslor...
"so many things to think about, but nothing to worry about" så sant hörde de på extreme homemakeover, var någon död far som sa det mycket när han va cancer sjuk. tyvärr överlevde han inte.. men han hade en stor familj som va full med kärlek. ty hade gjort ett "familjerum!" åt dom och sätt upp ett kort på hela familjen då pappan va i liv, och när ena tjejen (20 år) fick syn på kortet. såg jag saknaden och jag kände igen mig ivarje ansikts utryck hon gjorde!! va skrämmande att jag satt och stor tjöt!
helt sjuuukt!!
Det är okay att gråta, det är många som tror de går över om man bara sväljer och sväljer det hela tiden, men sanningen är den att det blir bara värre och värre och värre....*egen erfarenhet*
har snackat med en kille och vi snackade om de han har mist sin pappa och vi båda snackade om att när man bryter ihop det kan hända var som helst, man ligger i sängen och ska sova, på jobbet eller tom i ica kön, såå fortf kan de slå emot. man är inte beredd och tårarna bara sprutar, själv hände de mig på bussen en gång, tacka vet jag solbrillor....
jag har alltid tänk på alla andra i första hand, men jag kan inte hjälpa någon om jag inte hjälper mig själv först.. även jag msåte få va ego, och de är en kamp som jag måste ta och acceptera.. jag ska inte alltid behöva tänka på andra utan unna mig själv den lyckan jag är värd.. varför ska de va så svårt??
varför?? varför kan jag liksom inte känna hel hjärtat att detta är jag värd?! jag är juh värd de bästa, allt händer av en mening men nu får de faan va nog..
ut och lev livet caroline, lev de livet du vill leva..det är du värd!!
dom orden är så svåra att säga...
god natt
Kommentarer
Trackback
