CarolineSkogh

Idag har varit en sån där dag man igentligen bara kan sova bort, inget har hänt och inget lär väl hända heller. vet inte riktigt vad man ska göra med livet, sitter och väntar men jag vet inte vad jag väntar på, att livet ska börja kanske.

önskar jag hade ett jobb, med fast tjänst, en bra lön och bra arbetskamrater. men man kanske inte kan få allt på en gång. kan väl nöja mig med om jag kan få ett jobb till en början, sen kasnke man får de andra på köpet.

Inte långt kvar till den stora dagen. Dagen med stort D. jisses, pirrar i kroppen av ångest, rädsla, tvivlan. Jag fattar inte varför jag tvivlar så mycket på mig själv, kanske är för jag inte har föräldrar som har insett att jag är duktig, även om de är dom som har vart med mig genom hela resan. och nu är de äntligen final. min lärare tror på mig, som sagt han skulle juh inte skicka iväg mig om han inte trodde på mig men ändå, han kanske har dragits med av att vi har de så kul. inte vet jag. hoppas jag klarar detta. Det ska nog gå bra. Men att sitta med en främmande människa breve mig. Jag tycker inte om de. Han kan juh va vem som helst. jaja dom ska va duktiga jag vet. men man har hört så mycket om dom. Får intala mig själv att de kommer gå bra.. Det kommer det, bara jag behåller lugnet i mig. hoppas hoppas hoppas, jag vill lyckas inte misslyckas, som det alltid känns som man gör. jag SKA lyckas! så är de bara.

sen har man juh detta med viktnedgången, går jävligt bra faktiskt. Bättre än vad jag hade hoppas på. Det går sakta men det går åt rätt håll. och det är juh det som räknas. att man går ner och inte upp. Även om de känns att man äter hela tiden. men man äter juh rätt och det känns skönt. Man blir så mycekt piggare av de, man känner någon slags mening med de. Det är god mat, man får äta de mesta. men man ska undvika det alla vet att man ska undvika. gäller bara o hålla de så iaf, den första månaden. även om mamma har köpt med choklad grejer från mötet. men de är inga feta grejer utan sånt som man får äta. Det är som en snickers men MYCKET godare. Älskar tisdagar, de är då vi får våran belöning att vi har vart duktiga:)

Förra veckan därimot va en jävligt jobbig, va sugen på allt, var aldrig nöjd. men jag drack vatten, tills jag tillslut bara satt på toan. *nån måste juh de oxå* och åt frukt till förbannelse! jisses! fruktkvinnan Det är tydligen jag, enligt mig själv. haha

jag har mina mål i det jag gör just nu och det är bra. jag vet något som går bra om jag lyckas med dessa två saker jag har i sikte:) och när jag tänker på det ena så blir jag glad att de finns så mycket som man kan hoppas på:)

Tänk vilken frihet:) och tänk beachen 2008 eller 2009 det beror på hur det går. men bikini kanske man kan bär i mån av att de är dom man känner runt om sig. då är de juh ingen fara. Igentligen är jag inte en person som bryr mig om vad andra tycker, men jag är så mån om att jag kan bespara folk den synen av mig. Även om jag trivs med mig själv så behöver allt bli lite mindre. säga vad ni vill men jag kommer bli så jävla mycket snyggare när jag gått ner mina kilon. och han med DET kanske ser det!

Men kanske ska skriva något skojj.

i går natt kom min kär kusin och vän hit. Han kunde inte sova och jag var väl inte heller specielt trött av mig. så varför inte se på film och babbla lite och de gjorde vi ju. kollade på den där filmen chuck and larry och på smällen:) jävligt bra filmer båda två. I andra filmen va man väl lite övertrött så man skratta väl lite väl åt sånt man KANSKE inte skulle skratta åt i vanliga fall, eller det tror jag att jag skulle göra. Dom va roliga och min kusin är helt underbar:)

han åkte inte hem för ens Fem på mörran, gissa om man va trött eller. jo, jag sov till ett eller något och vaknade med ont i nacken. låg väl konstig när vi kolla på filmen.


kan säga till sist att jag är en väldigt klantig människa. igår rulla jag över data stolen över stor tån när jag satt på den. säger att de gjorde väldigt ont. hur klantig får man va, bråttom när man får sms kanske=) hehe

sen har vi ännu en klantig grej. I lördag när jag gick till hockeybussen, jag får juh gå typ 1½ km för o komma till bussen. jag möter bara en person på hela tiden och då halkar jag. och det enda jag kunde komma på att säga när jag hade ramlat var att säga -hej hej! hallå kunde jag inte sagt typ att de gick bra. gud vad jag skrattade när jag gick därifrån. kände honom inte ens kunde det typ inte vart någon granne man kände. ICKE klart att jag ska va klantig framför en kille jag aldrig sett, inte för han va snygg, men nog fan blev man varm i ansiktet=P haha
Men jag reste mig och gick vidare till bussen och det slutade med att man åkte hem med oavgjort i bakfikan!

var kul och se grabbarna igen. saknar dom som fan på hockeyn!!

go o glá kex choklad:D