CarolineSkogh

Ny vecka, nya möjligheter.

 

Det är väl så man ska se på livet? helt klart ska man det, tänk vad mycket negativt det finns i världen. Vad många negativa människor det finns i världen.

 

Det är ju bara och ta sig en titt på facebook. Endel svänger ju med humöret värre än en gravid kvinna. Helt ärligt, vem får för sig att alla vill veta ALLT om en?

 

klart att personer är nyfikna, det är så vi är som människor och jag får DAMP på personer som skriver A men inte B, Varför skriva A om du ändå inte kan säga B högt?! Varför? Det är väl klart som fan man blir nyfiken.

 

Men helt ärligt blir jag inte nyfiken längre utan tänker mer -jaha ett till sånt inlägg!

Om någon skriver ut att dom mår såååå dåligt och sen frågar folk men vad är det? -nej, det kan jag inte ta här.

Räkna inte med mitt medlidande. Kan du inte prata ur skägget är du inte värd min energi eller min tid.

 

kanske låter lite elakt, men vem orkar med sånt längre?

eller dom som skriver ut allt?

 

Finns många varianter. Jag skriver ut sånt jag kan stå för, endel skriver ju något sen har dom tagit bort inlägget, för att dom inte kan stå för skiten. Stå för skiten ni skriver!

 

Nu låter jag nästan lite sur, men det är jag inte, har bara tröttnat :P

 

Idag ska jag iväg till jobbet, göra min plikt till samhället, ni vill väl ha era lönebesked i tid va? ;) hehe

 

Kan säga att jag har vart lite dag vilsen. Jag trodde det var den 25e idag och trodde jag hade fått lön, satt med min bunt räkningar och hade inte fått mina pengar. då blev jag lite orolig, men sen kollade jag datumet och insåg att jag låg lite före;)

 

I MORGON är det lön. härligt, behövligt men mindre kul när räkningarna tar allt :( ska även betala försäkringen på bilen för ett halv år, MINDRE kul men behövligt och det är gött i längden när man slipper den räkningen på ett halv år sen :)

 

Tänk att man är SÅ beroende av dessa pengar, tänk om vi kunde leva i en värld där pengar inte spelade någon roll. Där alla hade lika mycket, alla samma. Medans jag skriver detta inser jag själv va jävla tråkigt det lät. Men jag vill va en rik bitch!!

 

tack för mig, nu är det dags att fixa det sista innan jobbet kallar :)

Funderar jag väldigt mycket, på det mesta och jag läser väldigt mycker om saker jag funderar på..

 

I några dagar nu har jag haft kramper i magen och då läser jag ju om vad det kan vara och vad som är fel på mig.

Har jag cancer, har tarmarna vridit på sig mm mm mm...

Men när jag pratar med min mamma så släpper allt sånt där..

 

Ringde 1177 igår, dom är som en mamma som lugnar en när man inte kan ringa mamma. :P nu låter det som jag ringer dom ofta. Men jag har ringt dom tre gånger och varje gång har dom stillat mina nerver..

Jag ringde ju igår vid tolv tiden för att jag blev orolig för magen, magen var uppsväld och var en malande känsla, har gått över till stor del nu. Som tur var, var det bara stopp i systemet.. Men man blir så orolig när man inte vet.
Och som jag söker på problem läser och hittar att alla symtom stämmer, då blir man orolig och stressar upp sig och tänker att man ska få ligga på akuten hela natten. Men icke sa nicke, jag mår mycket bättre idag och jag hoppas det håller i sig.

 

Jag trodde först jag va gluten eller laktos, eftersom kramperna kom i samband med att jag åt mat, så en dag åt jag ingen mjöl eller något med gluten i, var väldigt jobbigt och sitta och kolla på min sambo när han vräkte i sig en pizza, medans jag satt med en sallad, nog för att jag behövde den där salladen, behöver inte äta pizza:P

 

hade ju tänkt träna skiten hur mig den här veckan, men istället satt man med magvärkar halva veckan. Tur jag träna måndag och tisdag iaf, så jag fick två pass denna veckan :) Men har ju inte ätit normal dessa dagar så hade ju inte kunna träna ändå, inge bra och träna om man inte får i sig någon energi. Vatten och plommon och lite mat har varit min diet denna helg, men ändå står magen ut som om jag vore gravid (nej, jag är inte gravid) bara tarmarna som är uppsvälda och behöver space.

 

känner att jag har funnit en glöd i träningen och jag hoppas den håller i sig och jag hoppas ekonomin håller i sig så jag slipper att må dåligt över både pengar OCH träning..

 

för övrigt någon som vill skänka mig 150000 kroner? har hittat vårat dröm hus!! ÅH jag är så himla kär!!

 

nej, nu håller jag på och fryser ihjäl, så det blir sängen nu! :)

 

god natt mina guldkorn <3

Som jag skrev i slutet av mitt blogg inlägg om min kära syster, skrev jag att dom små sakerna i livet blundar man lite för, klart att jag oxå klagar över små grejer att disken inte gör sig själv eller att jag måste tvätta..

 

MEN ja, det finns ett MEN oxå och jag bryr mig inte lika hårt längre för vardagliga problem.

Jag tycker personligen det är väldigt onödigt att bråka, tjafsa, klaga på saker som kommer hända vare sig vi vill eller ej. Hundar skiter inne någon gång, katter blir uttråkade och river i gardinerna och klart att man ska få gnälla på det, men jag kanske inte är den som sitter och gnäller på samma sätt..

 

Klart som fan jag gnäller på livet i vissa tillfällen och jag känner att ALLT är pest OCH kolera.. Men jag hakar inte upp mig och jag låter det inte ta min energi, jag VILL inte att det ska ta min energi.. Man lever bara en gång, som vi vet nu iaf och jag vill inte leva i att klaga..

 

Klart att man har vissa dagar då man vill att någon annan ska diska, tvätta, städa, tanka bilen, handla och allt sånt, men ärligt det sker inte, man lever för att klara sig själv och klara av sysslor själv.. Men är man två delar man på allt och det är väldigt skönt, jag är lycklig med den delen iaf.

 

Endel kanske inte förstår mitt tänk, men när personer slits ifrån en, eller kanske har man haft en dålig uppväxt får man en annan syn på livet. MEN jag menar inte att man måste ha vart med om detta för att kunna se livet på ett positivt sätt och inte lägga energin på annat, vi är byggda olika hur vi lägger upp vårat liv och vårat klagande.

 

Endel klagar helt enkelt mer än andra och det är ju så vi är, vi är olika. Vi är ingen lik, vi kan finna likheter i varandra, men på något sätt skiljer sig våra liv vid någon stig på vägen. Det tycker jag är bra för jag vill inte vara för lik någon, det skulle bli allmänt jobbigt ;)

 

Jag tycker det är kul och diskutera, men inte på en nivå så det blir jobbigt. Men samtidigt har jag mist vänner eller man kanske ska säga "vänner" som inte accepterar att jag inte är lik dom och som inte kan acceptera att jag är olikt dom och jag värderar på ett helt annat sätt än dom.

 

När jag gick på hypnosterapi hade jag en vän som inte klarade av att jag byggde upp mig och blev stark och stod emot henne och hennes negativa tänk. Allt var så negativ för henne och när jag var positivt blev det kaos för henne, eller när jag mådde dåligt över vad som har hänt mig, kunde hon inte bara sitta tyst och BARA lyssna, utan var tvungen och hitta saker som var värre, men som inte var värre, inte för mig.. Att mista sin syter är inte det samma som att tex mista en bil. så därför är inte vi vänner längre.

 

Jag gör val här i livet, jag väljer vägar där kanske inte alla väljer att haka på, men jag hittar andra vänner på vägen.

 

tex nu har jag så många underbara vänner som jag umgås med, kanske ses minst en gång varannan vecka, det är mycket när man är vuxen. :P och jag tycker det är så himla underbart.

 

I torsdag tex när jag träffade christine sa jag till henne att jag är så glad att vi har hittat tillbaka till varandra och umgås och det är aldrig något gnäll utan vi har det förbaskat trevligt.
Jag kan nämna många som jag har så här med, men tog just detta tillfälle eftersom det ligger närmast i tiden och personer slipper ta illa upp om jag inte nämner dom. Vi är vuxna människor och borde se mellan raderna hur allt är. Bara för man inte blir nämnd, betyder det inte att man är glömd..

 

Min förra vän var väldigt så att hon var tvungen och få bekräftelse hela tiden och jag har inte riktigt tid med sånt. Daltande är inte min starka sida, och det vet ni som är mina vänner att jag är inte en person som daltar med er utan jag säger rakt ut och att det bara är att bita ihop och komma igen.

 

Entra älskar man detta med mig, eller så retar man sig gallfeber på det.. Take it or leave me ;)

 

Nu ska jag krypa ner i soffan och njuta av detta lediga och underbara Lördag.

 

 

 

 

Jag tar mina blogg pauser ibland, när jag känner att inte tiden eller orken finns där.. men nu känner jag för o skriva ett litet inlägg :)

 

Igår var det årsdagen av syrran, 9 år sen hon dog och det kändes i hjärtat o själen igår, jag är väl kanske inte den som sitter och gråter öppet eller pratar känslor, jag är itne sån, eller jag pratar gärna med min mamma om det.

 

Såg bild på Linda och Isabelle när hon är liten och Linda håller om henne, då grät jag faktiskt, det blir så påtagligt då och man minns verkligen vad som har hänt, på något sätt blockerar man sina känslor för att orka med. När man hör om personer som dör, man orkar inte längre efter alla dödsfall i släkten. man bygger upp en mur runt omkring sig som gör att man överlever vardagen.

 

på något sätt blir det lättare för varje år, men tror det har med att jag inte riktigt orkar eller vill gräva djupt in i sorgen som finns där inne i en ask, jag känner att jag har bearbetat det jag måste och sen gått vidare. Men när bilder kommer upp, då slår det tillbaka på en.

 

 

Trots allt som har hänt, står jag här idag, stark, kär och mår bra.

Trodde jag aldrig skulle få dessa tre i en och samma mening, men jag har kommit dit idag. ÄNTLIGEN!

 

Min syster sa att en vacker dag kommer du hitta en kille som värderar det du har och behandlar dig som den tuffa bruden i lyxförpackning som du är..Jag har hittat honom nu, han är Bäst! <3
När hon skrev detta visste hon inte att hon skulle dö två år senare, nu har det gått 9 år sen hon lämnade oss.

 

Jag minns sista dagen vi umgicks, det var hela familjen vi var hos mormor och käkade mat och vi hade en sån där riktigt bra dag, Isabelle stolla sig som alltid, kommer tom ihåg att hon höll på och bet i sin stortå och alla skrattade åt henne och hon bara fortsätte, vi var lyckliga den dagen!

 

Dagen efter min syster dog, dog även våran grannes son, inte heller gammal, han blev överkörd på jobbet. Helt sjukt. Jag gillade honom och jag gillar hela hans familj, idag är det års dagen för honom och mina tankar går till den familjen.

Efter allt som har hänt pallar man inte med när folk klagar om minsta lilla, hunden sket inne, katten rev ner gardinerna, mjölken är slut, bensinen är dyr... allt klagande blundar man bara för.

 

Med styrka i själen önskar jag alla en bra dag!